Av: Dana Marouf
365 s. Sardam bokförlag, 2013
Boken är teatervetenskaplig och handlar om den brittiske regissören Peter Brooks (född 1925)erfarenheter och metoder. Teatertraditionen i Kurdistan började blomstra i början av 70-talet och är därför relativt ny. Sedan dess har kurdiska dramastudenter och teaterfolk tvingats skaffa sig kunskap om denna genre på andra språk än kurdiskan.
Än idag är det nödvändigt att läsa på andra språk för att fördjupa sig i teaterhistorien. Det finns inte så mycket litteratur i denna genre på kurdiska. Att denna bok är skriven av en kurdisk författare på kurdiska, kommer att ha stor betydelse för dramastudenter och regissörer som nu får ta del av en väsentlig kunskap inom den moderna teatern.
Boken är en omfattande kronologisk studie om Peter Brooks uppsättningar och metoder under sextio år. I åtta avsnitt analyserar författaren Brooks värld och hans inflytande inom teatern världen över. Den handlar även om Brooks resor i Afrika och i Österlandet, i syftet att hitta inspiration och förverkliga den i sina fortsatta arbeten.
Boken är metodisk och skriven på standardkurdiska. Den tomma spelplatsen, en ny teaterväg tar upp Brooks synsätt kring teaterns sociala och politiska funktion som är viktiga byggstenar i den europeiska teaterhistorien. Brooks vision om teatern utvecklas genom åren. Han arbetar inom traditionell teater i teatersalonger för att sedan sätta upp uppsättningar på torg och i parker. Man får också ta del av hur hans inspirations källa vidgas, från den europeiska kulturtraditionen till världens, som den afrikanska, indiska och österländska kulturen. Upptäckten av Orienten i det europeiska medvetandet kan sägas vara Goethes förtjänst. Sedan dess har många europeiska författare och konstnärer influerats av gamla orienten. Med Peter Brooks konstnärskap blir jag erinrad om Goethes erfarenheter med 1000-talets sufiske diktaren Hafiz. Goethe var starkt influerad av Hafiz och skrev sin Väst-östlig divan i hans anda. Peter Brook bearbetade 1100-talets sufiske diktare Farid-adin Attars ”Fåglarnas konferens”, och satte upp den 1972 i USA och 1979 Frankrike. Brooks som Goethes verk är en dialog mellan Väst och Öst. Idag ser vi hur vikig en sådan dialog är. Att läsa boken är berikande och ger lärdom av en regissörs livsverksom vid sidan av Bertolt Brecht och Ingemar Bergman haft stort inflytande i den moderna teatern.
Dana är ett känt namn, både som författare och som regissör inom den litterära och konstnärliga kretsen i Kurdistan. Han skriver i Kurdiska litterära tidskrifter och kulturbilagor. Först i slutet av 80-talet blev jag bekant med hans namn då jag bodde här i Sverige och han i Kurdistan. Han skriver poesi och översätter från svenska till kurdiska. Han har ägnat stor del av sin tid åt att skriva om svensk teater och att översätta pjäser skrivna av svenska författare, bland annat Strindberg och Lars Norén. För några år sedan ledde han ett projekt med ett förlag i Kurdistan, där 100 pjäser översattes från originalspråken, vilket ledde till att många svenska författare introducerades.
Jag har följt Dana de senaste tjugo åren, och ser en ambitiös person, som fördjupar sig i den svenska och europiska teaterhistorien och förmedlar den vidare. Hans arbete med Strindberg och andra inflytelserika svenska konstnärer är ett arbete som berikar och kanske förändrar kurdiska teaterns gång. För tio år sedan skrev han boken ”Peter Brook i den moderna teatern”, som handlar om Brooks inflytande i den moderna teatern. I den nya boken ser man hur Dana skikt efter skikt borrar sig närmare in i Brooks värld. I åtta avsnitt introducerar och analyserar han i detalj Brooks metoder. Jag ser en klar och tydlig positiv utveckling i hans skrivarmetod och kanske är kunskapen i det svenska språket en faktor till denna utveckling. Genom det öppnas en ny port för en ingående förståelse för den europeiska teatern.
Rizgar Shekani